--(--(@

Ligger lågt ett tag här, använder penna och papper istället...
Det som skrivs just nu är mestadels för min egen skull ändå.



Ses när vi ses!

Jag är starkare ändå...

.
.
.
.
.


Jag kan stava till Desivon, och jag kan hämta en pads och dränka den för att badda mina skrubbsår alldeles själv!

Några försenade presenter med dåliga undanflykter, (för jag har ju inte haft födelsedag samma datum varje år menar jag), undanber jag mig.


Jag var liten alldeles för länge, i blindo och av beundran för något jag trodde du var.





Nu vet jag, och när du väljer bort mig så är jag glad att jag
inte behöver dig!

.
.
.
.
.

Nu jävlar är det min tur!

Vad det egentligen handlar om?

I mitt snurriga inre så vet jag nånstans

att jag borde stå stadigt

förklara vad jag vill

och för en gångs skull få folk att lyssna

Såhär vill jag leva

det här vill jag göra

såhär känner jag

passar det inte så dra åt Helvete!

Men nu är det inte så

jag väljer att behaga

anpassa mig för att inte förolämpa

rädd för att bli lämnad

eller att inte duga som jag är

Min strävan efter att vara perfekt

gör mig så förvirrad

Min önskan att bli älskad för den jag är

kommer aldrig förverkligas

för att jag ständigt kompromissar sönder

det som är jag

Samlar kraft nu

den här gången är jag inget mer

se mig som jag står naken inför dig

några kilons övervikt

och många djupa ärr i mitt inre

Jag älskar och behagar om jag vill

mina känslor styr hur jag beter mig

Ger du mig din kärlek

så får du tusenfaldt tillbaka

Klarar du inte av det så kan du lika gärna gå...

Livet...

Uppåt, uppåt och uppåt!

Tacksam för det jag har...





....och för allt jag kommer få.....

Hmmm.....

..... funderar på........


Kan man sakna något som man egentligen aldrig har haft?