--(--(@

Ligger lågt ett tag här, använder penna och papper istället...
Det som skrivs just nu är mestadels för min egen skull ändå.



Ses när vi ses!

Jag är starkare ändå...

.
.
.
.
.


Jag kan stava till Desivon, och jag kan hämta en pads och dränka den för att badda mina skrubbsår alldeles själv!

Några försenade presenter med dåliga undanflykter, (för jag har ju inte haft födelsedag samma datum varje år menar jag), undanber jag mig.


Jag var liten alldeles för länge, i blindo och av beundran för något jag trodde du var.





Nu vet jag, och när du väljer bort mig så är jag glad att jag
inte behöver dig!

.
.
.
.
.

Nu jävlar är det min tur!

Vad det egentligen handlar om?

I mitt snurriga inre så vet jag nånstans

att jag borde stå stadigt

förklara vad jag vill

och för en gångs skull få folk att lyssna

Såhär vill jag leva

det här vill jag göra

såhär känner jag

passar det inte så dra åt Helvete!

Men nu är det inte så

jag väljer att behaga

anpassa mig för att inte förolämpa

rädd för att bli lämnad

eller att inte duga som jag är

Min strävan efter att vara perfekt

gör mig så förvirrad

Min önskan att bli älskad för den jag är

kommer aldrig förverkligas

för att jag ständigt kompromissar sönder

det som är jag

Samlar kraft nu

den här gången är jag inget mer

se mig som jag står naken inför dig

några kilons övervikt

och många djupa ärr i mitt inre

Jag älskar och behagar om jag vill

mina känslor styr hur jag beter mig

Ger du mig din kärlek

så får du tusenfaldt tillbaka

Klarar du inte av det så kan du lika gärna gå...

Livet...

Uppåt, uppåt och uppåt!

Tacksam för det jag har...





....och för allt jag kommer få.....

Hmmm.....

..... funderar på........


Kan man sakna något som man egentligen aldrig har haft?

Det kanske är så....

...att ibland måste man tömma hjärtat på tårar för att orka bära det med sig vidare i livet....

Ibland kan man springa så benen viker sig... men livet kommer ändå ifatt..... skumt det där men det är nog bara inse att man inte kommer undan hur man än försöker.... Det finns nog nån uträknad balans mellan skratt och tårar på något vis... Lever här och nu...

Glada dagar och tunga nätter...

Dansa min ängel

Klockan har för längesedan passerat midnatt,
utanför börjar gryningens änglar framträda
De dansar en stilla dans,
oroas ej av den nalkande morgonen.
Jag bevakar leken på avstånd
tyst och stilla, för att inte störa deras existens.
De spelar upp en fridfull scen,
omedvetna om att de är iakttagna
Jag lämnar försiktigt min åskådarplats,
jag vet att änglarna finns kvar
att de dansar sin dans
leker sin lek,
utan att veta om att någon ser på.

Änglarna existerar även ibland oss,
dessa som ger oss glädje
utan att kräva tillbaka vad de gett.
Vakar över oss när livet ger oss sorger,
och gläds med oss i våra lyckliga stunder.
Inte någonsin för egen vinning,
utan för att det är därför de finns.
Det är inte lätt att hitta dem,
men har man funnit en
så ska man vårda den ömt


När dagen gryr
kan din ängel vara borta...

1923 - 2009

Sov gott lilla farmor!

Om du klickar på min bild till höger så kommer du direkt till min sida på Bilddagboken förresten... Smart va!? :P

Bilder

När jag inte orkar uppdatera här så kanhända att jag slänger upp lite bilder på bilddagboken istället. Sök på angie82 där så hittar ni mig.

Stickjunta....

Börja om från början...

Har juh inte bloggat på eeevigheter så skulle jag knyta vidare från mina gamla inlägg så skulle jag få skriva i 14 dar... tyckte det blev smidigare såhär.